2013-06-09
12:33:55
Sommargöra
Jimbo fick somna in. Naturligtvis fanns det inget annat att göra, hade det gjort det så hade jag tagit det halmstrået. Men veterinären kunde inte ge mig hopp så det fick vara nog. Det var solklart den värsta dagen hittills i mitt liv. Att se honom försvinna, det finns inga ord..
Men livet måste gå vidare, speciellt när man har en massa andra själar som är beroende av att man finns där. De är mitt allt.
Så länge jag har något att göra eller som upptar mina tankar så går det ganska bra. Jag till och med skrattar och kan njuta av det härliga livet jag har här. Det är i stunderna där emellan det blir svårt. Och som nu då jag medvetet ser åt det hållet. Men så kommer det nog alltid att vara. Jag har varit där förr och även om det blir lättare att bära så försvinner det aldrig. Är en bit av hjärtat borta så kommer den inte tillbaka hur lång tid som än går.
Men det har varit bra också sen jag skrev sist. Nu i helgen till exempel så var min goda vän M här med sin sambo för att titta på jourkattungarna som jag har och välja sina två blivande familjemedlemmar. Ugglan och Skatan blev de lyckliga två som får följa med dem hem någon gång efter midsommar då de är leveransklara. Det brukar alltid vara de roligaste dagarna på hela sommaren när M är här. Vi är lite lika hon o jag, en blandning av kompetens, sunt förnuft och en lagom del tok o galna idéer. Jag brukar alltid passa på att starta alla projekt som jag varit lite feg för att prova själv när hon är här för hon är klart den jag litar mest på när det kommer till djurhantering.
Denna gång så har Harley fått harva för första gången. Han tyckte det var konstigt att det gick så tungt. "den sitter fast i marken! är det verkligen så här det ska vara?" undrade han. Men han knatade på. Konditionen för den här typen av arbete fanns kanske inte för han fick stanna och pusta ganska många gånger. Men fältet blev klart. Gör vi så här några gånger per vecka så kommer han bli riktigt biffig!
Rosalea fick vara med hon också. Jag köpte två par gamla potatisplogar på en auktion för ett par år sedan. Betalade 20:- för båda för ingen annan ville ha dem. Riktiga hedenhösgrejer och lite ratiga var de, men funkade gjorde dem! Svårare än det ser ut var det att få fårorna raka. Tror inte jag lyckades med en ända. Men nog är det bevisat att med lite träning så duger även en liten åsna gott som husbehovs dragare.
Men livet måste gå vidare, speciellt när man har en massa andra själar som är beroende av att man finns där. De är mitt allt.
Så länge jag har något att göra eller som upptar mina tankar så går det ganska bra. Jag till och med skrattar och kan njuta av det härliga livet jag har här. Det är i stunderna där emellan det blir svårt. Och som nu då jag medvetet ser åt det hållet. Men så kommer det nog alltid att vara. Jag har varit där förr och även om det blir lättare att bära så försvinner det aldrig. Är en bit av hjärtat borta så kommer den inte tillbaka hur lång tid som än går.
Men det har varit bra också sen jag skrev sist. Nu i helgen till exempel så var min goda vän M här med sin sambo för att titta på jourkattungarna som jag har och välja sina två blivande familjemedlemmar. Ugglan och Skatan blev de lyckliga två som får följa med dem hem någon gång efter midsommar då de är leveransklara. Det brukar alltid vara de roligaste dagarna på hela sommaren när M är här. Vi är lite lika hon o jag, en blandning av kompetens, sunt förnuft och en lagom del tok o galna idéer. Jag brukar alltid passa på att starta alla projekt som jag varit lite feg för att prova själv när hon är här för hon är klart den jag litar mest på när det kommer till djurhantering.
Denna gång så har Harley fått harva för första gången. Han tyckte det var konstigt att det gick så tungt. "den sitter fast i marken! är det verkligen så här det ska vara?" undrade han. Men han knatade på. Konditionen för den här typen av arbete fanns kanske inte för han fick stanna och pusta ganska många gånger. Men fältet blev klart. Gör vi så här några gånger per vecka så kommer han bli riktigt biffig!
Rosalea fick vara med hon också. Jag köpte två par gamla potatisplogar på en auktion för ett par år sedan. Betalade 20:- för båda för ingen annan ville ha dem. Riktiga hedenhösgrejer och lite ratiga var de, men funkade gjorde dem! Svårare än det ser ut var det att få fårorna raka. Tror inte jag lyckades med en ända. Men nog är det bevisat att med lite träning så duger även en liten åsna gott som husbehovs dragare.
Kommentera inlägget här:
