2014-08-16
11:15:41
Åsneföreningens årliga utställning 2014
Den 2a augusti var det äntligen dags för åsneutställning i mina trakter. Det var fem år sedan sist och den gången gav verkligen mersmak. Övriga år är det nästan 40 mil till närmsta ställe så nu ville jag verkligen maxa upplevelsen! Jag anmälde alla mina tre, Harley, Noice och deras dotter Jamila i allt de kunde ställa upp i (Jamila kunde bara vara med i utställning + lydnad pga hennes ålder).
Noice körde jag in veckan innan för att kunna anmäla även henne i de två körklasserna. Hon har ju varit, och är, lite speciell och kan svara med att fly undan press i vissa situationer. Hon gjorde några "rusningar" även under inkörningen, men för det mesta agerade hon mycket förståndigt. Men jag vågade inte köra henne med Emmas fina tävlingsvagn, så jag lånade en låg liten rockard till henne på utställningen som var bra i storlek för henne, men där jag tyvärr inte såg något rakt fram, förutom åsnerumpan då. Jag var lite nervös att stressen på utställningen skulle få henne att gå tillbaka lite och bli mer "avstängd" men det blev faktiskt tvärt om. Hon till och med lyssnade på Magda när jag lämnade över ledrepet till henne i lydnadsklassen och hoppningen, vilket kändes riktigt bra. Plus att hon gick fint med Magda i den ridna dressyren. Jag har ju vetat en tid nu att hon har blivit tryggare och vågat lite och lyssna mer på mig, men först nu fick jag kvitto på att hon även kan överföra denna nyfunna trygghet på andra ledare. Noice var mer lyhörd än vad hon någonsin varit och skötte sig fint i alla grenar hon ställde upp i. Jag var inne på att sälja henne förut då jag behövde minska ner på antalet åsnor, men det kändes aldrig riktigt bra att lämna ifrån sig en åsna med "problem".
Hon blev till och med andra bästa sto på utställningen, och det trodde jag verkligen inte på förhand. Så slutledningsvis så har jag en riktigt fint sto i söta Noice :)
Jamila var ju inte fyllda två år när utställningen hölls så hon kunde bara vara med på utställningen och på lydnaden. Åldersgränsen för övriga grenar var från tre år. Vilket så här i efterhand var jäkligt tur, för om jag hade anmält henne i lika mycket som de vuxna fick utstå så hade hon kurkat ihop fullständigt. Bara upplevelsen att vara hemifrån, åka transport och se allt nytt runt omkring var egentligen nog för henne. Hon var väldigt mamma-sjuk eftersom hon först veckan innan hade separerats från Noice (som fortfarande lät henne dia). Men hon skötte sig ändå riktigt fint och till och med travade bra på bedömningen, något hon inte gjort hemmavid.
Jamila föll trots sin unga ålder domaren i smaken och blev till min stora förvåning bästa sto, och BIM efter Harley.
Noice körde jag in veckan innan för att kunna anmäla även henne i de två körklasserna. Hon har ju varit, och är, lite speciell och kan svara med att fly undan press i vissa situationer. Hon gjorde några "rusningar" även under inkörningen, men för det mesta agerade hon mycket förståndigt. Men jag vågade inte köra henne med Emmas fina tävlingsvagn, så jag lånade en låg liten rockard till henne på utställningen som var bra i storlek för henne, men där jag tyvärr inte såg något rakt fram, förutom åsnerumpan då. Jag var lite nervös att stressen på utställningen skulle få henne att gå tillbaka lite och bli mer "avstängd" men det blev faktiskt tvärt om. Hon till och med lyssnade på Magda när jag lämnade över ledrepet till henne i lydnadsklassen och hoppningen, vilket kändes riktigt bra. Plus att hon gick fint med Magda i den ridna dressyren. Jag har ju vetat en tid nu att hon har blivit tryggare och vågat lite och lyssna mer på mig, men först nu fick jag kvitto på att hon även kan överföra denna nyfunna trygghet på andra ledare. Noice var mer lyhörd än vad hon någonsin varit och skötte sig fint i alla grenar hon ställde upp i. Jag var inne på att sälja henne förut då jag behövde minska ner på antalet åsnor, men det kändes aldrig riktigt bra att lämna ifrån sig en åsna med "problem".
Hon blev till och med andra bästa sto på utställningen, och det trodde jag verkligen inte på förhand. Så slutledningsvis så har jag en riktigt fint sto i söta Noice :)
Jamila var ju inte fyllda två år när utställningen hölls så hon kunde bara vara med på utställningen och på lydnaden. Åldersgränsen för övriga grenar var från tre år. Vilket så här i efterhand var jäkligt tur, för om jag hade anmält henne i lika mycket som de vuxna fick utstå så hade hon kurkat ihop fullständigt. Bara upplevelsen att vara hemifrån, åka transport och se allt nytt runt omkring var egentligen nog för henne. Hon var väldigt mamma-sjuk eftersom hon först veckan innan hade separerats från Noice (som fortfarande lät henne dia). Men hon skötte sig ändå riktigt fint och till och med travade bra på bedömningen, något hon inte gjort hemmavid.
Jamila föll trots sin unga ålder domaren i smaken och blev till min stora förvåning bästa sto, och BIM efter Harley.
Och kära goa superåsnan Harley var som alltid coolheten personifierad. Snygg, snabb och lyhörd: han vann nästan alt! BIS på utställningen, först i galoppen, etta i riden dressyr och dressyrkörningen och bäst i lydnadstävlingen. I hoppningen blev han tvåa pga ett missförstånd på första hindret som ledde till att han sprang förbi. I terrängkörningen gjorde han det bra, men kusken (jag) var slut i huvudet efter den långa påfrestande dagen så jag körde helt enkelt över två hindermarkeringar. Missnöjd? Nej, verkligen inte. Hur skulle jag kunna vara det!
Min förra åsna Rosalea var med på utställningen med sin nya ägare, men hon hade tyvärr ingen vidare dag. Hon som blev BIM på förra utställningen kom nu sist och hon var inte direkt "på" på tävlingsmomenten heller. Alla åsnor var lite off den här dagen med nästan 30 graders värme och den ena tävlingsgrenen efter den andra. Förra året så var utställningen och tävlingarna förlaggda på 2 dagar, vilket var betydligt mycket bättre för både folk och åsnor. Men detta år så var det så få anmälda åsnor (och tre av de anmälda kom aldrig heller) så föreningen kunde inte rättfärdiga att boka upp anläggningen och domarna i två dagar. Eftersom det var så få åsnor anmälda (6 stycken) så blev det aldrig direkt någon längre paus för dem att bara koppla av. Blir det endagars nästa år också så måste jag begränsa anmälningarna betydligt mer, kanske tre tävlingar per åsna som mest.
Kommentera inlägget här:
