2016-09-17
22:19:22
Norrhälsinglands Hästrally 2016
I år hade jag tidigt satt upp som mål att jag skulle ta mig till start i stora Norrhälsinglands Hästrally. Hästrally är en tävlingsgren där man över en viss distans kommer till ett antal stationer där ryttaren/kusken och hästen/åsnans sammarbete sätts på prov. Det är dessutom ett uthållighetsprov då sträckan är 5-6 mil under 2 dagar. De hade verkligen inte snålat med bansträckningen i år heller så det var nog 4 mil på lördagen och 2 mil på söndagen som skulle köras.
För att komma runt i rimlig tid kan man inte bara ligga i skritt. Tiden i selen sliter nästan lika mycket som att hålla ett högre tempo men under kortare tid. Plus att man riskerar att inte hinna till alla stationer som stänger vid en viss maxtid. Jag började träningen tidigt i vår och ökade på sträckan vi körde med 5km per månad. Vid varje ökning gick jag ner i tempo och arbetade mig sedan upp i mer och mer trav fram tills nästa ökning. På slutet gick framstegen långsammare så då koncentrerade jag mig på att öka på travkonditionen istället. För det är tidskrävande att träna så mycket. Även om man ”bara” är ute o kör 2-4 timmar så tillkommer ju allt runt omkring. Men som tur var så var jag mestadels arbetslös under hela våren så tid fanns. Jag körde minimum ca 6 mil per vecka på slutet. 3 mil var det längsta vi körde på träning, men jag räknade med att man skulle kunna få ut en mil till utan större problem på träningen då man har
en rast mitt i.
För att komma runt i rimlig tid kan man inte bara ligga i skritt. Tiden i selen sliter nästan lika mycket som att hålla ett högre tempo men under kortare tid. Plus att man riskerar att inte hinna till alla stationer som stänger vid en viss maxtid. Jag började träningen tidigt i vår och ökade på sträckan vi körde med 5km per månad. Vid varje ökning gick jag ner i tempo och arbetade mig sedan upp i mer och mer trav fram tills nästa ökning. På slutet gick framstegen långsammare så då koncentrerade jag mig på att öka på travkonditionen istället. För det är tidskrävande att träna så mycket. Även om man ”bara” är ute o kör 2-4 timmar så tillkommer ju allt runt omkring. Men som tur var så var jag mestadels arbetslös under hela våren så tid fanns. Jag körde minimum ca 6 mil per vecka på slutet. 3 mil var det längsta vi körde på träning, men jag räknade med att man skulle kunna få ut en mil till utan större problem på träningen då man har
en rast mitt i.
När tävlingsdagen väl var kommen så var jag riktigt spänd på om förberedelserna skulle ha varit tillräckliga. Harley var i sitt livs form, men man vet ju aldrig hur banorna är eller andra omständigheter. Vi körde iväg med två andra ekipage som jag kände lite sedan tidigare. Men ganska snart så kände jag att de ville ligga i mer trav än vad jag var bekväm med så tidigt in i tävlingen så jag lät dem gå ifrån oss. Fler och fler ekipage travade förbi oss och jag började misströsta och undra vad jag gett oss in i. När vägen var riktigt fin och plan
så travade vi på och Harley kändes fin. Plötsligt passerar en bil och rutan vevas ned
-Här ska ni inte vara! Ni ska vara i skogen där nu
Tydligen hade vi missat en vägmarkering där man skulle vika av ifrån bilvägen och ned på en traktorväg. Men det fanns en till infart ett stycke längre fram talade damen om så vi förlorade inte just något på det. Jag kör ner där och kommer fram till en station
-Du är först! Säger funktionären.
Det är alltså inte bara jag som har kört fel där jag gjorde. Men några stackare hade kommit en dryg mil ner längs vägen innan de blev stoppade!
Harley och jag fortsatte och jag blev mer och mer imponerad över hans ork. Han var pigg och positiv och så fort jag erbjöd trav så svarade han. Visst blev vi fortfarande omkörda och omridna, men inte i samma utsträckning. Och då och då hände det att vi började komma ikapp folk. Helt plötsligt var vi i mål. Det hade då gått ca 6 timmar från att vi gav oss iväg. Det blev inte lugn och ro utan snabbt sela av och börja byta om till dagens sista gren som var maskerad. Efter en sån mastodonttur så tror jag Harley hade strejkar om jag hade släppt honom i hagen en halvtimme för att sedan sela på igen så han fick stå bunden uppe vid campingstugan. Maskeraden var inte bara en sväng upp och ned längs med huvudgatan som jag hade fått höra utan det var nog en extratur på ca 3 kilometer i alla fall. I regn och barfota i vagnen med en alldeles för tajt klänning som jag inte vågade sitta i av rädsla för att jag då skulle komma i mål utan klänning!
så travade vi på och Harley kändes fin. Plötsligt passerar en bil och rutan vevas ned
-Här ska ni inte vara! Ni ska vara i skogen där nu
Tydligen hade vi missat en vägmarkering där man skulle vika av ifrån bilvägen och ned på en traktorväg. Men det fanns en till infart ett stycke längre fram talade damen om så vi förlorade inte just något på det. Jag kör ner där och kommer fram till en station
-Du är först! Säger funktionären.
Det är alltså inte bara jag som har kört fel där jag gjorde. Men några stackare hade kommit en dryg mil ner längs vägen innan de blev stoppade!
Harley och jag fortsatte och jag blev mer och mer imponerad över hans ork. Han var pigg och positiv och så fort jag erbjöd trav så svarade han. Visst blev vi fortfarande omkörda och omridna, men inte i samma utsträckning. Och då och då hände det att vi började komma ikapp folk. Helt plötsligt var vi i mål. Det hade då gått ca 6 timmar från att vi gav oss iväg. Det blev inte lugn och ro utan snabbt sela av och börja byta om till dagens sista gren som var maskerad. Efter en sån mastodonttur så tror jag Harley hade strejkar om jag hade släppt honom i hagen en halvtimme för att sedan sela på igen så han fick stå bunden uppe vid campingstugan. Maskeraden var inte bara en sväng upp och ned längs med huvudgatan som jag hade fått höra utan det var nog en extratur på ca 3 kilometer i alla fall. I regn och barfota i vagnen med en alldeles för tajt klänning som jag inte vågade sitta i av rädsla för att jag då skulle komma i mål utan klänning!
Om ni inte ser vad vi föreställer så är vi Aslan och Vita häxan ifrån Narnia :)
Dag två var samma sak igen fast inte lika långt. Harley var inte jättesugen när jag kom med selen, men när han väl stod i vagn så var han taggad igen. Men däremot så hade gårdagen tagit hårt på hans fötter. Han var naturligtvis skodd runt om, men sulor fram dessutom. Men det märktes ändå att han ömmade de gånger
leden gick över stora gruskorn och stenar så där tog vi det extra lugnt och jag gick ur när det var backigt. Så fort marken var slät blev han genast gladare och bjöd på trav igen. Han imponerade på många den här tävlingen, och inte minst på mig. Fantastiska åsna! Vi skrapade ihop en helt okej poäng med även om
vi inte var med i den absoluta toppstriden. Femma blev vi av körekipagen.
Man kan sammanfatta det så att om det hängde på hur Harley skulle reagera i en station så klarade vi den. Om det däremot hängde på min förmåga till simultankapacitet eller bollkänsla så gick det åt helsicke! Blandad kompott alltså, vilket betyder goda förbättringsmöjligheter! För de här vill vi göra om!
Dag två var samma sak igen fast inte lika långt. Harley var inte jättesugen när jag kom med selen, men när han väl stod i vagn så var han taggad igen. Men däremot så hade gårdagen tagit hårt på hans fötter. Han var naturligtvis skodd runt om, men sulor fram dessutom. Men det märktes ändå att han ömmade de gånger
leden gick över stora gruskorn och stenar så där tog vi det extra lugnt och jag gick ur när det var backigt. Så fort marken var slät blev han genast gladare och bjöd på trav igen. Han imponerade på många den här tävlingen, och inte minst på mig. Fantastiska åsna! Vi skrapade ihop en helt okej poäng med även om
vi inte var med i den absoluta toppstriden. Femma blev vi av körekipagen.
Man kan sammanfatta det så att om det hängde på hur Harley skulle reagera i en station så klarade vi den. Om det däremot hängde på min förmåga till simultankapacitet eller bollkänsla så gick det åt helsicke! Blandad kompott alltså, vilket betyder goda förbättringsmöjligheter! För de här vill vi göra om!
Kommentera inlägget här:
