2013-06-25
19:08:00
Härligt folk!
När människor ställer upp och ger av sig själva, då blir jag lycklig. Idag på jobbet drog jag igång ett ”omöjligt” fotoprojekt – få en bild på vår nya uteservering full med folk och fika på mindre än en timme. Och det lyckades! Tack vare dessa människor gick det inte bara att genomföra men det blev superbra! Gud vad glad man blir!
Sedan kom jag hem för att ta emot kattungespekulanterna som väntat på att få hämta hem Uven. De känns verkligen som jättegoa människor och som en perfekt match för Uven. Detta kommer bli bra!
Apropå kattungar så hörde jag ifrån Kråkans nya matte i veckan (Kråkan heter Theo numera). Kråkan hade råkat pinka i soffan första natten i sitt nya hem. Lätt hänt när man är ny och inte riktigt säker på vart man ska gå. Inget luktar riktigt som det ska och allt är nytt och lite läskigt. De ville förståeligt nog ha lite råd ang. detta. Förutom olyckan så verkar de hemskt nöjda med honom. Kråkan har varit lite nojig när man gått nära honom men då man hållit honom har det varit massor av spinn och mys. Men ändå en viss skygghet när han är på golvet. Så härligt att höra att de verkligen förstår och uppskattar honom! I natt somnar jag med ett leende på läpparna. Visst saknar man pojkarna som flyttat litegrand, men det känns så rätt där de är nu. Jag ser fram emot att höra hur det går för dem i framtiden. I natt somnar jag med ett leende på läpparna :)
Ugglan och Skatan flyttar först om två veckor, de ska bli stockholmare tillsammans! Sparven hade ett hem på g, men de drog sig ur i sista stund.
2013-06-09
12:33:55
Sommargöra
Men livet måste gå vidare, speciellt när man har en massa andra själar som är beroende av att man finns där. De är mitt allt.
Så länge jag har något att göra eller som upptar mina tankar så går det ganska bra. Jag till och med skrattar och kan njuta av det härliga livet jag har här. Det är i stunderna där emellan det blir svårt. Och som nu då jag medvetet ser åt det hållet. Men så kommer det nog alltid att vara. Jag har varit där förr och även om det blir lättare att bära så försvinner det aldrig. Är en bit av hjärtat borta så kommer den inte tillbaka hur lång tid som än går.
Men det har varit bra också sen jag skrev sist. Nu i helgen till exempel så var min goda vän M här med sin sambo för att titta på jourkattungarna som jag har och välja sina två blivande familjemedlemmar. Ugglan och Skatan blev de lyckliga två som får följa med dem hem någon gång efter midsommar då de är leveransklara. Det brukar alltid vara de roligaste dagarna på hela sommaren när M är här. Vi är lite lika hon o jag, en blandning av kompetens, sunt förnuft och en lagom del tok o galna idéer. Jag brukar alltid passa på att starta alla projekt som jag varit lite feg för att prova själv när hon är här för hon är klart den jag litar mest på när det kommer till djurhantering.
Denna gång så har Harley fått harva för första gången. Han tyckte det var konstigt att det gick så tungt. "den sitter fast i marken! är det verkligen så här det ska vara?" undrade han. Men han knatade på. Konditionen för den här typen av arbete fanns kanske inte för han fick stanna och pusta ganska många gånger. Men fältet blev klart. Gör vi så här några gånger per vecka så kommer han bli riktigt biffig!
Rosalea fick vara med hon också. Jag köpte två par gamla potatisplogar på en auktion för ett par år sedan. Betalade 20:- för båda för ingen annan ville ha dem. Riktiga hedenhösgrejer och lite ratiga var de, men funkade gjorde dem! Svårare än det ser ut var det att få fårorna raka. Tror inte jag lyckades med en ända. Men nog är det bevisat att med lite träning så duger även en liten åsna gott som husbehovs dragare.
