leineri.blogg.se

2014-01-22
19:56:03

Mysteriet Youtube

Jag blir alltid så perplex när jag får ett meddelande om att en ny person börjat prenumerera på mitt youtubekonto. För att få lägga upp filmer numera så måste man ha en egen kanal som det heter. På min kanal ligger bara hemmafilmer av dålig teknisk kvalitet filmade med skakig hand av min gamla Samsung digitalkamera. Alla innehåller sekvenser på mina åsnor och andra djur. De ligger ju där för att jag vill kunna se dem själv och dela med mig till de närmast sörjande. Varför någon utomstående skulle ha intresse av att se dem övergår mitt förstånd.

Nu kollade jag igenom statistiken från 2013, och här kommer lite förbluffande statistik:
Jag har 19546 unika visningar på samtliga filmer under året. Jag har fått 17 nya prenumeranter (INGEN av dessa är någon jag känner btw) och 61 ”gilla” klick.
41% av de som tittat (och varit inloggade) har varit män. 36% av visningarna har skett i USA, 9,9% i Sverige. Saudiarabien låg länge tvåa men slutade som nr sex med  4,9% av visningarna. Det land med minst visningar var Guadeloupe där en person någon gång under året klickade på mitt klipp ”big donkey” och tittade på en sekvens där min då nya åsna Noice står rakt upp och ner i hagen.

Sammanfattningsvis så jisses vad jag slösat bort tid för många människor världen över XD

Kategorier: Allmänt; | Ingen har kommenterat än bli den första!

2014-01-11
18:57:00

När olyckan är framme
Idag när jag var ute en extra sväng till åsnorna på eftermiddagen så ser jag Noice halka i hagen - och fortsätter att halka, nästan hela vägen ner till ån! I det hörnet av hagen så är det en sluttning ner till ån där de dricker på sommrarna. Ni som inte vet hur det ser ut i hagarna här så är de i stort sett plant förutom på två ställen. En trädbevuxen höjd i pojkarnas hage mot vägen till, och en svacka ner mot ån i ett hörn av stonas hage. Den delen av hagen använder de inte på vintern. På tio år så kan jag räkna på en hand de gånger någon varit ner i slänten på vintern, och de var alla gånger då hästen bodde här. Å andra sidan har det aldrig varit speciellt halt där heller.

Det har sista veckorna varit total isgata i hagarna och trots sandning och utspridning av spån så är det riktigt förrädiskt på sina ställen. När det dessutom kom en decimeter snö i natt som dolde isen så var olyckan plötsligt ett faktum. Noice gick lite för nära slänten och plötsligt for benen iväg på henne och hon gled längre och längre ner. Varje försök att ta sig upp ledde till att hon tappade fotfästet återigen och hon fotsatte att kana ner mot ån.
Jamila, som nyfiket undrade vad mamma hade för sig, promenerade efter och naturligtvis kanade även hon ner för slänten, och rakt in i Noice. Jamila som är lättare lyckades jag till slut lotsa och dra tillbaka till fast mark varefter jag ställde in henne i stallet för att undvika att hon gick ner igen.

Men med Noice var det värre. Två gånger trodde jag mig hitta tillräckligt med fast mark för att få upp henne, men precis vid krönet fanns inget annat än blankis och då var det kört. När hon väl började glida försökte jag hålla emot i grimskaftet, men det var lönlöst, jag bara gled efter. Till slut låg Noice ner och vägrade resa sig. Åsnor är ju kloka på så vis att ibland är det bättre att ta det lugnt när inget annat verkar hjälpa. Det gav mig tid att springa (nåja, sakta men säkert, bitvis krypandes) upp till stallet och hämta hammare och avbitare, men avbitaren lös med sin frånvaro. I hagen gick det uppenbarligen inte att ta sig upp, men utanför staketet var det lite bättre.
Utan avbitaren kunde jag inte ta av trådarna, men jag tog ner trådarna på tillräckligt många stolpar för att de skulle lägga sig mot marken och valde ett ställe där nätet var lågt nog för Noice att kliva över och fick ner henne till den nivån genom att dra henne på isen i svans och grimskaft. Efter en hel del övertalning och en och annan bön så gjorde hon ett nytt försök att resa sig och tog sig med viss svårighet upp och över nätet mot fastare mark.

Fina Noice som kan vara lite lättstressad ibland och springa först och tänka sen (som en häst) har aldrig varit så lyhörd på mig som hon var då. Stannade på röstkommando och lät mig guida henne över trådarna ett ben i taget. Sedan följde hon mig i fotspåren tillbaka till stallet. Det var en extremt lättad åsna och minst lika lättad matte som klev in på det underbart ohalkiga betonggolvet och gjorde tidig kväll. Jamila var alldeles uppe i varv av oro ensam i stallet, men hon lugnade sig lite när hon såg att Noice kom in. Det är inte utan att jag tänker på vilken tur vi hade ändå. Och hur bra åsnorna är på att hantera situationer som denna mot för en häst.
Säkert kommer båda tjejerna ha rejält med träningsvärk imorgon, och garanterat flera rejäla blåmärken vardera. Men de lever och alla ben är hela. De var inte ens halta när jag ledde in dem i stallet. Men det kommer nog imorgon som sagt.. 

I morgon är det jag som stänger av hela den sidan av hagen, önskar bara att jag hade gjort det tidigare. Det är lätt att vara efterklok, men det där vill jag verkligen aldrig mer vara med om!
 
Kategorier: Åsnor; | Läs 2 kommentarer eller kommentera du också!

2014-01-10
13:24:00

Åsneost :)
Har under vintern experimenterat en hel del med osttillverkning. Det är verkligen inte det lättaste att få till ost av åsnemjölk! Färskost har varit ganska lätt att få till, men igår var första gången jag fick mjölken att dela sig riktigt bra så jag kan göra en fastare ost, typ brie (är tanken i alla fall). Det blir också mycket mindre ost av åsnemjölk. Dels för att mjölken har andra sammansättningar, men också naturligtvis för at Noice som jag mjölkar har haft mjölk nu i 1,5 år. Naturligtvis blir den lite urvattnad vid det laget :)
Av tre dagars mjölkning får jag en dryg deciliters ost!
Annat jag har provat att göra på åsnemjölken är detta:
Dricka: Som helt vanlig mjölk, smakar som minimjölk (mycket lite fett) men sötare och nästan en ton av mandel.
Varm choklad: Gott, men smaken påminner om sån där ögonblickschokladdryckspulver man blandar i vatten (som jag gillar, men inte lika fyllig som den hemgjorda drickchokladen jag är van att göra)
Bröd: Jag har haft mjölken som degvätska i mitt surdegsbröd vilket gav ett skitgott bröd rent ut sagt :)
Färskost: Syrad med citronsyra eller ättika. En aning grynig i konsistensen. Löste sig ganska dåligt i matlagning. Smaken har jag inte riktigt fått till med rätt salthalt. Sötman blir ganska framträdande
Ost: Har ännu ej smakat (den ska ju lagras), men ser lovande ut.
Stuvning: Gjorde stuvade mackaroner på åsnemjölken och kan inte påstå att jag märkte någon skillnad
På huden: Jag har tagit åsnemjölkens påstådda "mirakel"-effekter med en nypa salt, men självsprickorna på fingrarna är faktiskt borta.
I morgon ska jag göra glass!
Nedan ostmassan som den ser ut när den separerat från vasslen
 
Kategorier: Allmänt; | Ingen har kommenterat än bli den första!