leineri.blogg.se

2014-08-14
18:54:02

På följe med forbönderna
I Juli så kör några ur gruppen "Hälsinglands forbönder" en tredagarstur runt sjön norr Dellen. I år hade jag frågat om Harley och jag fick följa med, vilket vi glädjande nog fick! Det skulle bli så spännande att hänga på ett mer erfaret gäng på tur och roligt att inte vara ensamt ekipage på resan. Lite ensamma blev vi ändå för fast Harley är en ganska rapp åsna så kunde han inte rå på de älgakliv som de kallblodstravare som drog de andra ekipagen kunde stoltsera med. Vi kom ohjälpligt mer och mer på efterkälken för varje steg. Första dagen försökte jag trava ikapp på de delar av vägen där vagnen rullade lätt. Men det håller inte i längden. Harley var i god kondition och kunde gott skritta 3-4 mil på en dag utan att vara allt för medtagen. Men travtränad var han inte. Det var därför en ganska trött åsna som rullade in på lägerplatsen en god stund efter de andra på den första eftermiddagen.
De andra hade med sig ett stort militärtält, samt en husvagn (som körts dit med bil), men själv sov jag på vagnen bredvid Harleys hage. Lite längre ifrån än vad jag hade tänkt från början för Harley hade tråkigt och ville komma in i tältet :)
Det är ju aldrig kul att känna sig jäktad så istället för att vänta på att de andra skulle komma i ordning så bestämde jag mig istället för att ta tillfället i akt att bege oss iväg före de andra. Om de inte kom ikapp oss innan så skulle vi träffas på den förutbestämda rastplatsen efter dryga halva sträckan. Vi hann vänta i drygt 10 minuter innan de andra ekipagen rullade in på platsen. Gott om tid för att sela av och fodra Harley, och för mig att ta en simtur i Dellen! Men så fort vi rullade iväg så började vi tappa på de andra igen. Men denna gång lät jag dem gå före. Harley skulle få spara sina krafter för dagens etapp var utlovad att bli tuff. Efter ett antal kilometer så kom vi ikapp de andra igen som tvingats stanna och vänta assistans pga av en tappsko. Harley och jag passade på att köra vidare efter att vi gjort upp om en ny plats att sammanstråla på. Nu var vi bara ca 5 km från målet. Vi rullade iväg bakom de andra som vanligt, men jag märkte att vi tappade lite mindre på dem nu. Kanske deras hästar lugnat sig något. Harley kändes fräsch och i en större korsning så bad jag honom trava lite för att komma ur vägen för sommartrafiken, men när jag frågade om han ville sakta av så fick jag ett "nej tack" till svar och han travade raskt på i säkert en kilometer.  Efter det var vi så gott som ikapp igen och nu var det inte långt kvar så vi travade lite då och då vilket resulterade i att vi bara var 50-100m bakom de andra när de svängde upp på campingplatsen där vi skulle övernatta. Jag var lad åt att jag tagit med mig hage till Harley för det var många som var nyfikna och ville klappa på honom och jag ville att han skulle få vara ifred och koppla av. Binder man fast ett djur så går de flesta fram såvida ingen säger ifrån åt dem, men de allra flesta respekterar faktiskt en hage och åsnan kan då välja själv att gå fram om den skulle vela vara social. Harley ignorerade alla försök till kontakt totalt, så jag var nog rätt ute i att förbjuda kontakt den kvällen.
Dag två så åkte vi åter igen iväg först av alla och hela dagen väntade vi oss att bli omkörda. Det hände också men först långt senare än vad jag hade trott. Vi var inte alls långt ifrån startplatsen när de andra ekipagen rullade förbi oss. Och vi kunde trava med så att vi var med de andra in till inkörningen vilket var trevligt. Harley var knappt svettig, men märkbart nöjd med långtur för denna gång. Medan vi väntade på skjuts hem så  passade jag på att doppa Harley i sjön. Fast den var så långgrund just där vi var så 25 meter ut var han ändå knappt blöt om kotorna :) 
Sammanfattningsvis så blev det ju inte riktigt som jag hade tänkt mig i och med att vi körde större delen av sträckan själva. Det sociala blev ju mest på kvällarna, och den typen av socialt umgänge har jag lite svårt med. Fast det var trevligt att träffa och prata med andra människor som har detta ganska smala intresse gemensamt med mig, så visst fanns det behållning! Om vi gör det igen? Möjligt. Det var ju trots allt en mycket trevlig upplevelse. Men kanske det får bli en långtur med bara åsneekipage nästa gång, nu när Noice är inkörd.
Vem hakar på? ;)

Avslutar med en bild på mitt lilla kryp-in på vagnen, där har jag det bra!
 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: